Filosofiskt svammel eller en betraktelse över det jag inte begriper.Det finns saker som vi människor inte förstår. Saker som vi inte behärskar och företeelser som inte förnuftsmässigt kan förklaras.
Njut av livet ändå. En del kallar det slumpen. Andra kallar det tur eller otur.
Acceptera ”slumpen” som en del av din prestation vid poker bordet.
Lär dig leva med den och, om du kan, UPPSKATTA den.
Hur roligt vore livet om inte hålstegen gick in på rivern, den där nätrullaren på matchbollen ramlade ner på motståndarens sida? Eller om en golfrunda aldrig bjöd på överraskningar i form av turliga hole-in-one? Förmodligen skulle livet vara ganska trist.(Plate)
Vi har lärt oss att den newtonska mekanikens regler obönhörligt bestämmer vår vardag och ligger till grund för nästan all vetenskap. I den mån vi har tagit till oss den moderna kvantfysiken och dess tes om osäkerhet i atomernas värld är det som en anteckning i kunskapens marginal. Så i vår makroskopiska värld, finns slumpen egentligen?
Slumpen som okunskap.
Tydligen måste vi precisera vad det innebär att något är slumpmässigt.
Problemet är att de faktorer som inverkar, vare sig det handlar om slantsingling, blandnings algoritm för poker kortleken, roterande rouletthjul eller något annat, är komplicerade och svåra att genomskåda.
Dessutom blir utfallet ofta diskontinuerligt: en mycket liten förändring i förutsättningarna och vi får krona i stället för klave, rött i stället för svart, krig i stället för fred, AA istället för 72.
Ytterligare en liten, liten förändring och utfallet ändrar sig igen.Det som förenar lärobokens tärningskast med poker tycks alltså vara ofullständigheten i vår kunskap - en invecklad orsakskedja leder till ett specifikt utfall på ett helt oöverskådligt sätt.
Eller som Laplace formulerade sig: "Den kurva som en enkel molekyl av luft eller ånga beskriver styrs lika bestämt som planeternas banor. Det finns inga andra skillnader däremellan än de som vår okunskap lägger där. Sannolikheten bestäms dels av denna okunskap, dels av vad vi vet." En objektiv syn på slump. Sannolikheten uppstår alltså enligt denna syn i mötet mellan vår kunskap och ett fenomen.
Det som för den allvisa intelligensen är ett välbestämt skeende kan te sig helt slumpmässigt för dig och mig. Sådana resonemang ledde till den enkla definitionen av slump och sannolikhet: ”När vi inget vet är alla möjliga utfall lika sannolika.”
En viss mängd av möjliga utfall kallas en händelse - säg att du vinner ett tärningsspel om du slår en femma eller en sexa, denna mängd av två olika utfall utgör då en specifik
händelse.
Sannolikheten för en händelse är antalet utfall för händelsen dividerat med det totala antalet möjliga utfall - i detta fall är chansen för vinst två dividerat med sex, eller ungefär 33 procent.
På detta sätt räknar spelfascinerade pokerproffs ut diverse sannolikheter för kombinationer i poker och chanser och risker i alla möjliga hasardsituationer.
Denna klassiska definition av sannolikhet utgår från den totala okunskapen och liknar alltså denna vid en alldeles speciell typ av kunskap: att varje tänkbart utfall har samma sannolikhet.
Om detta kan man argumentera fram och tillbaka, men det ger i slutändan ett ganska snävt slumpbegrepp. Slumpen kan ju också ha betydelse i situationer där vi har viss, men inte fullständig kunskap. Vi kan veta att DIF brukar slå AIK eller att Garland Launcher vanligen travar snabbare än Extrem Smile.
I poker så vet jag att jag kan mer än de flesta jag spelar mot vid bordet ( jag väljer bord där de flesta spelar sämre än jag). Det är skillnad mellan slump och likformig slump, där allt är lika möjligt.
Dessutom kan det vara intressant att tala om slumpmässiga händelser trots att utfallen inte bara kan anta ett väldefinierat antal värden. (vilket det gör i t ex tärningskast).
1800-talsmatematikern Carl Friedrich Gauss s k felfördelning visade att den klassiska kurvan med utseende som en kyrkklocka, visar hur slumpen fördelas över alla (faktiskt oändligt många!) möjliga värden.
I själva verket finns en lång rad exempel på slumpfenomen som inte ryms inom ramen för det enkla och likformiga.
Men hur förutsäger vi framtiden och därmed vilka kort som skall dyka upp på flop - turn - river?
Och vad utmärker de situationer då vi måste skylla på slumpen?
För att kunna förutsäga framtiden krävs det dels naturlagar, dels kännedom om nuet ( 52 kort i leken pocket kort till alla deltagare).
Först lär vi känna nuet så gott det går ( vad har jag för kort och vad har motståndarna för kort grundat på bet och tells), och med detta som utgångspunkt förutsäger vi framtiden med hjälp av naturlagarna.
Men om vi känner nuet någorlunda, känner vi också morgondagen någorlunda, och om vi känner nuet riktigt bra, kan vi också göra en riktigt bra förutsägelse av hur morgondagen kommer att gestalta sig.
Minsta skillnad i hur jag släpper i väg tärningen, och resultatet blir ett annat tal. Det finns ingen möjlighet, hur lätt jag än är på handen, att bestämma utfallet.
Och faktiskt, över de riktigt långa tidsperspektiven är jordens och de andra inre planeternas rörelser kring solen omöjliga att förutse.
Några tiotal miljoner år framåt, eller bakåt, kan man med säkerhet staka ut vad som händer. Men sedan förlorar sig allt i en ogenomtränglig okunskap. Denna känslighet för begynnelsevillkoren kallas KAOS.
En liten osäkerhet ger stor effekt. För att komma vidare och förbättra förutsägelserna krävs en orimlig ökning av noggrannheten i mätningarna som därför i praktiken hindrar oss från att känna framtiden.
Alltså utfallet av dina förutsägelser och ”moves” vid pokerbordet som i livet kommer alltid att präglas av ett visst mått av osäkerhet och oförutsägbarhet.
När denna osäkerhet ibland drabbar dig ofördelaktigt kallar du det för ”bad beats” eller otur och när den gynnar dig kallar du den för skicklighet. Men sanningen är att du befinner dig i ett kaos som du inte råder över.
En gudom som kände till läget och rörelsen hos minsta partikel i universum och genom att tillgripa Newtons lagar kunde ta reda på allt om framtiden.
Det vi kallar för slump tycks med andra ord vara blott okunskap, frivillig eller påtvingad, som omöjliggör förutsägelser om framtiden.
Ju mer du kan desto mindre drabbas du av slumpen.
Eller som golfproffset sa ju mer jag tränade desto mer tur fick jag.
Termodynamikens andra huvudsats? Den om entropins eviga tillväxt och som säger att allt är förgänglighet och att det var bättre förr?
Orsaken till att allt i det riktigt långa loppet går sönder och förfaller är att det finns så många fler sätt som något kan vara sönder på än som det kan vara helt på.
En slumpmässig förändring är alltså nästan alltid till det sämre.
Om jag tar den ett par år gamla TV som jag nu sitter och tittar på och slänger den i golvet, blir resultatet inte en ny TV av senaste märke utan en hög skrot.
Även slumpen har sina lagar.
Den absoluta slumpen.
Det finns ett kvantmekaniskt experiment som brukar kallas för EPR-paradoxen. EPR står för fysikerna Einstein, Podolsky och Rosen, som på 1930-talet försökte konstruera ett kvantmekaniskt tankeexperiment med så absurda konsekvenser att det skulle visa att kvantmekaniken inte är en hållbar naturteori.
Det de vände sig mot var just den kvantmekaniska slumpen som, enligt deras mening, visade på en grundläggande brist hos kvantmekaniken. Och visst lyckades de klura fram ett experiment med absurda konsekvenser.
Men det märkliga är att det inte alls visade att kvantmekaniken är felaktig. Det är i stället verkligheten som är långt mer fantastisk än man kunde ana, och EPR blev ännu en i raden av häpnadsväckande framgångar för kvantmekaniken.
Men faktum kvarstår: morgondagen är inte given. Lev i nuet och njut av det som är. Pengar är inte allt och ”bad beats” är just ”bad beats” och inget mer.
Till en del bestäms den av omutlig lagbundenhet, till en del av en ogenomtränglig slump, och till en del, kan hända, bestäms den av DIG.
Jag tar slumpen eller vad det är som gör att jag åker på ”bad beats”, med en axelryckning och där efter att blir det nya tag med tight aggressivt spel.
Bli vän med slumpen den är inte RIGGAD.
No comments:
Post a Comment